Recap.

Herro!

Nu var det nästan en månad sen jag skrev. Man får skämmes. Försöker berätta det jag kommer ihåg vilket är ungefär det som hände förra helgen. Tror inte något speciellt hände innan det i och för sig, men för er som är så sjukligt nyfikna kanske det blir en besvikelse (högmod). Förra helgen i alla fall! Den bestod i större delen av utflykter av olika slag. Först på fredag, utflykt till nya vänners lägenhet för festligheter och multinationellt umgänge. Mycket, mycket trevligt. En av dom mest spännande sakerna med att läsa på språkskola är att man träffar, och skapar relationer med folk från hela världen. En fantastisk känsla i min mening. Det är så roligt när man klickar med folk också. Människor som man känner att man kommer fortsätta vara kamrat med även när denne åker hem till respektive stad eller land. Kvällen slutade i alla fall, som så många gånger innan, på en karaoke. Nog en av de bättre sessionerna jag vart på! Kom väl hem runt sex ungefär… Inte så smart då jag skulle upp klockan sju cirkus för att möta upp folk från mitt gamla guest house för att åka till Hakone som är en liten nationalpark en bit utanför Tokyo.

Den resan var inte lika bra som den dagen innan då två av fem människor var reko och dom andra mest klagade på allt. För kallt, för dyrt, för äckligt, för konstigt, för långt, förförför… Sjukligt irriterande när man sovit runt en timme natten innan. Efter många timmar med tåg och buss kom vi faktiskt fram till ett fint område med trädfyllda berg och floder. Väldigt fint. Vi badade Onsen med utsikt över Fuji-san. Skönt.

Efter den eskapaden var det bara hem så fort som möjligt för att försöka få lite sömn inför söndagen då jag skulle ta mig till Tokyo Disneyland för att möta upp min klass och mina lärare! Barnet inom en poppade ju upp så snabbt, så snabbt. Då de tidigare dagarna hade präglats av dålig sömn var det ju en självklarhet att jag skulle sova över och komma försent till vårt möte på Tokyo station, som för övrigt är den största stationen i Tokyo så det var inte det lättaste att hitta… Hur som helst när vi väl var på gång visade det sig ganska snabbt att det var många som hade bangat på våra tidigare planer. Av klassen på 15 personer var vi 3 som valde att följa med. Ingen fel i det då privatlektioner på Disneyland med två grymma lärare och två grymma vänner är en grym upplevelse! Vi åkte karuseller, käkade popcorn och hamburgare och hade det bara väldigt trevligt. Superlativ.

Den här veckan har dock vart lite nervig då mitt slutprov har ägt rumt. Tre olika prov under tre dagar. Vi har suttit kvar i skolan i skolan till sena kvällar och försökt nöta in tecken och grammatik. Inte det mest upphetsande, men ändå lite kul på något sätt. Tre prov alltså. Tala, lyssna, skriva. Tal-delen var läskig och knackig. Ensam i ett litet rum med läraren, svarandes på frågor om sig själv och om bilder med folk som solar på. Inte det lättaste… Lyssningen var lite lättare men ändå svår. Vi fick papper med olika bilder under olika alternativ, sen var det till att lyssna på en cd skiva där olika konversationer och meningar läses upp och från det försöka förstå situationen och ringa in rätt svar. Det började enkelt, men slutade svårt.  Sen igår, fredag,  så var det det stora testet. Det som spelar störst roll. Det skriftliga. Kanji och grammatik och en jävla massa skräp. Det kändes till och från bra. Jag är över godkänt gränsen. Så känns det. Men det är ett klurigt språk. Resultatet kommer nästa vecka. Efter provet igår så gick vi till en park för celebrationer. Det spelades säckpipa(!) och lärdes ut lekar som under hökens vingar kom till Japaner. Good times.

Efter det blev det dans på lokal på en av de större klubbarna. 6 våningar med olika musik. Gahahahahalet. Således kom jag hem klockan cirka 6 i imorse och vaknade för en liten stund sedan. Vädret är strålande så en picknick har föreslagits. Det låter som en utmärkt idé. Tack för mig!

Puss

Rock n” Roll.

ikväll har jag vart på Rock n” Roll spelning. Japansk soulig Rock n” Roll… på japanska. En kompis till en kompis (bekant till mig kanske, ja, bekant till mig) som spelade trummor tillsammans med en sångare på gura, en man som såg ut som Tony Montana med vit kostym och färgglad skjorta på bas och en hurtig lite man på synth med bästa orgelljud. Väldigt bra faktiskt. Tight och bra drag. Sen att dom sjunger på japanska är bara roligt för det blir en bra effekt. Det här språket funkar till viss musik och låter förskräckligt till annan. Till rock funkar det.

Min lägenhet blir mer och mer min lägenhet. Grejer börjar hamna på plats och en daglig rytm börjat bildas. Det enda jag stör mig nåt ofantligt på är mina grannar. Det är en familj på minst tre personer som bor i en lägenhet som jag gissar inte är mycket större är min. Ett minst ett barn är med i bilden då han/hon har som tendens att springa med hälarna och skrika/gråta/leka till runt två/2/02 på natten… Hur funkar det? Ska inte barn sova tidigt? Sen är det bara mycket ljud i huvudtaget. Inte lätt att bo så tätt med väggar gjorda av papier mache och ris hopkok.

I övrigt så tror jag att jag håller på att få ryggskott vilket är halvroliga nyheter. Det enda som hjälper mot det är träning. Hur många gånger har jag sagt till mig själv att jag ska börja träna. Tror inte jag kan räkna. VARFÖR GÖR DU DET INTE DÅ DIN &€=!%&”?

Bra fråga. Vaför, varför inte. Kanske är nåt med Japan som gör det lättare att komma ut och röra på sig. Man går väldigt mycket iof. Men det räcker väl inte. Gudars skymmning…

Rock on!

J.

Ny lya, nya tag.

Idag checkade jag in i min nya lägenhet. Runt 12KvM med gasplatta, kylskåp(exklusive frys), toalett och dusch. För det kommer jag betala runt 5900:- inklusive el, vattten, gas och internet. *suck*…  Detta räknas ändå som relativt billigt här i Tokyo. Läget är väldigt bra också då det är väldigt nära till skolan och Shinjuku. Shin-Nakano heter området (för er som vill kolla kartan ^^). Nästa steg är att försöka köpa den där jäkla cykeln så jag kan börja trampa till lektionerna.

Fick tillbaka midterm provet igår och det var klart godkänt. Lite småmissar här och där vilket var väntat men ändå lite irriterande. Till nästa prov (som är slutprovet) blir det till att börja nöta långt innan. Det börjar bli svårare på lektionerna också. Det är inte dagis längre. Nu är vi nog uppe på grundskolenivå.

OS-hysterin fortsätter liksom överallt i världen. Mer gråt då japan blir nedputtade från pallplats hela tiden. Dom har inte fått något guld än, men silver och brons. Det, i min mening, coolaste är att en av deltagarna, konståkaren Nobunari Oda, direkt släkting till den historiske krigsherren Oda Nobunaga. Samuraier på is liksom.

bilder på nya krypinnet kommer här:

Japanska martyrer.

Det är vad OS-kandidaterna framställs som i Japansk tv. Dom visar samma klipp om och om och om igen. Om nån gråter är det extra bra. Då kan dom visa det igen. Japan sparkades ner till fjärde plats i damernas puckelpist. Hon grät för det var hennes sista OS. Japan grät med henne och har visat det konstant på tv. Tjejen som bara går i High School men har visat sig riktigt vass på 3000M skridsko fick inte heller medalj. Hon grät hon med. Usch, usch. När dom väl får medalj kommer allt spåra ur.

En annan som följs extra noga just nu är fd. sumobrottaren Asashoryu. Han grät han med för han var tvungen att sluta brottas. Det klippet har visats i två veckor. Nu visar dom också när han spelar golf på Hawaii. Då verkar han ganska glad.

Själv gråter jag lite också för jag håller på att studera till Midterm provet. Lite klurigt det där, och jag har inte direkt nån bra studieplats då köket ofta är ockuperat av tv-tittare/matslurpare och rummet mitt inte har något bra plats. Får sätta mig i nåt hörn på en café och köra till stängning.

Önska mig lycka till

Best

J.

Första månaden förbi.

Jaha, nu har en månad flugit förbi i den stigande solens land. En fruktansvärt bra månad. Allt som jag gillade med Tokyo innan har jag i praktiskt tagit fått uppleva igen. Vetskapen om att det är minst 10-11 månader kvar gör inte saken sämre. Det här landet är Leonardo di Caprio och jag är en fjortonårig flicka som ser Titanic första gången på bio.

Vad framtiden här ger vet jag inte. Ska väl försöka hitta nåt deltidsjobb så småningom. Engelsklärare ska tydligen inte vara så svårt att få jobb som. Tror min engelska är tillräckligt bra för att sitta om småprata med nån japan på ett café. Det är ofta så det går till.

Har fixat egen lägenhet också! Flyttar in den 20:e. Inte alls långt ifrån mitt nuvarande husrum och kanske 20min till skolan med cykel. 12 kvadrat (inte karat) fullt möblerad. Ganska dyr med svenska mått mätt, ganska billigt med japanska mått mätt. Bilder kommer när det blir dags.

Har läst igenom vad jag själv har skrivit och märkt att det är lite tråkiga uppdateringar. Det är inte så att jag inte förbluffas över saker, det är mer att så fort jag går utanför dörren piskas jag med något nytt konstigt. Det blir så svårt att printa ner. Men, som jag sagt tusen gånger, jag ska bättra mig! Ska nog skapa ett konto på flickr eller bilddagboken så blir saken lättare!

Until next tajm.

J.

Misslyckat.

Meningen var att jag skulle slänga upp en sjukt snajdig bild på en ny cykel och skryta om hur bra och japansk den var. Det sket sig. Har spanat in en fin en på Muji i tre dagar nu eller nåt, så idag när jag äntligen skulle göra slag i saken och hade släpat med mig min översättande Taiwanes så märkte jag att den var för liten för mig… Mannen som jobbade där sa att man inte kunde höja styret heller för då skulle det bli farligt. Vadå farligt?! Jag som är från cykelns huvudstad vet vad en farlig cykel är. Det blev ingen i alla fall. Ska försöka hitta en annan. Hade velat ha en från Muji dock. well, well.

I Torsdags var jag på möte med managern från modellagenturen. Han verkade till en början lite skeptisk, men efter att vi pratat en stund verkade det gå bättre. Det strular såklart eftersom jag inte har fått mitt visum än och om jag inte har det blir det olagligt. Det kommer någon gång i slutet av Februari och då skulle jag ringa honom så fort som möjligt. Han tog mina mått och jag fick fylla i ett papper med ålder ögon/hår färg osv. Han undrade om det var några Japaner som sagt till mig att jag ser äldre ut än vad jag är. Det är det. Dom skrattar varje gång jag säger att jag är 21. Det var tydligen bra för då kan man sikta mot en äldre marknad ”and there’s more money there”. Han tog några testbilder och började mumla lite för sig själv bakom kameran. Han tog några till och sa lite högre ”mmm, yes, good eyes”. Några till, ”Very strong eyes! Eye like Model!” ”Gött” sa jag.

Förhoppningsvis så kan det bli något av det här. Och om det inte blir så är inte det hela världen, kul att ha testat på. Här är adressen till deras hemsida så ni kan se att det inte verkar vara något skumt på G. http://www.fridayfarm.net/

I helgen var jag på lokal och dansade hela natten lång. Det var väldigt kul. Igen nu helgen som kommer. Jag får fortfarande lite konstiga blickar när jag säger att jag inte dricker och när jag bara beställer Cola/Vatten/RedBull i baren, men det går an. Vi var på izakaya/karaoke med skolan också. Några lärare följde med vilket var väldigt trevligt. Det är roligt att se dom i en miljö utanför skolan. Mer som vanliga människor, eller nåt. Tror att kontakten med all personal kommer stärkas väldigt mycket ju längre tid det går, och det känns otroligt bra.

Inte så mycket mer än så för tillfället.

Hörs

J.

Allt kan hända.

Beviset på att allt kan hända i en stad som Tokyo är att när jag idag gick på gatan i Harajuku så kommer det en man springandes efter mig. Jag stannar och han presenterar sig som en scout från en modellagentur och han vill gärna scouta mig om han får. Men självklart Mr. Japan-man säger jag, vi byter telefonnummer och han säger att han ska ringa senare. Mycket riktigt. Ett missat samtal senare ringer jag upp honom (då kan han inte prata, så han ringer upp mig igen efter ca 2min). Jag får honom att skratta eftersom jag svarar som en Japan i telefon (moshi, moshi) och vi bokar ett möte för intervju på torsdag kl. 14.00!

Awesome.

Spo-Cha.

I helgen var jag på ett aktivitetscenter kallat Spo-Cha. Spo står för Sport, men Cha vet jag ej vad det står för. Det här med Engelska och Japaner… Det var i alla fall en gigantisk byggnad i svart lokaliserad i Saitama, kanske en timmes bilfärd bort med lite felkörningar. Väl där betalade vi runt 120:- (studentrabatt inkluderat) för en helkväll. Vi kom nämligen dit runt 11 på kvällen och åkte inte hem förens 4 på morgonen… Dom har öppet hela natten.

Första våningen innehöll en rullskridskobana, miniatyrbowling, biljard, pingis, gratis arkadspel m.m. Nån våning upp hade vi basket, fotboll, baseball, volleyboll/badminton, tennis, minigolf, golf osv. Helt galet. Det var ju bara att sätta igång och spela/leka. Kändes lite som man var tillbaka på gympan och hade glömt kläderna, då alla Japanska kids var utrustade med mjukisar (Jeans i mitt fall, dock fotbollströja (Japansk)). Väldigt kul i alla fall, och väldigt utmattande. Jag visste ju att jag måste testa baseball, så det var bara att slänga på sig en hjälm och gå in i slagburen. I mina tankar är baseball lite som brännboll, och jag var/är relativt bra på brännboll så det skulle väl inte bli så svårt. Det var skitsvårt. Träffade kanske 3 bollar av 20 och då var den en av dom som flög iväg som den ska medan dom andra tog en mer rakt vertikal bana. Samtidigt i buren bredvid slungade nån pöjk iväg boll efter boll som om det inte vore nånting. Det är ju iof en av dom största sporterna i Japan, men ändå.

Jag ska definitivt ta mig tillbaka dit och bli bättre på att baseballa.

Vi kollar rätt mycket på TV här i huset. Japanska TV-program har väldigt stort underhållningsvärde även om man inte förstår det. Allt handlar om att tävla och oftast är det komiker, idoler eller andra roliga personligheter som är med. Allt från frågesport till fysiska element. Dom skriker och pratar i mun på varandra stup i kvarten. Det är ofta jag skrattar högt för det blir så mycket. Om det är nån som säger något extra roligt blir det direkt textat med något typsnitt som passar det som sägs. Lågor om det är arg, glitter som det är gulligt. Vill se det i Svensk TV i fortsättningen.

I skolan har vi ett segment som kallas för TPR och står för Total Physical Respons. Det skulle kunna liknas med denna video http://www.youtube.com/watch?v=CpT5dygcDu4 (みてみて= titta, titta). Första gången jag ser fram emot måndagar.

Här kommer bilder från Spo-Cha!

Later. J.

Fasan kallad Morgontåget.

Om det är något man ska passa sig för i Tokyo så är det att ta fel tåg. Jag har min lilla rutt jag tar varje morgon. Det är inte många stationer jag åker, men jag måste ändå göra 2 byten. Halvkul. Ett av bytena sker i Stadsdelen kallad Shinjuku. Shinjuku Station är en av de stationer i världen där det passerar mest folk varje dag. Det är många som ska in och ut helt enkelt. De föregående dagarna har jag lyckats ganska bra med att inte dö på tåget. Idag var inte en sån dag. Jag stod i kö som vanligt på plattformen och väntade. När tåget rullade in så såg jag direkt att det här inte var det bästa då folket där inne stod upptryckta mot glaset packade som sardiner. ”Jag tar nästa som jag gjort de tidigare dagarna, de brukar inte vara lika fulla och jag kommer ändå fram i tid”. Det sa rösten i mitt huvud. Min kropp sa INTE samma sak då jag blev knuffad och inknökad av människorna bakom mig för att jag inte hade gått ur kön. Så, där står jag, tryckt mot en äldre dam med en höjd på ca 150cm som inte var helt nöjd med hela situationen. En tjej hade tårar i ögonen. Från pannan på kontorsmannen bredvid mig rann svetten. Slutet var nära… Halvkul.

Lyckligtvis behöver jag bara åka två stationer för att komma fram till mitt andra byte, men läxan är lärd. Om du kan, hoppa ur kön och ta nästa tåg, annars blir du garanterat insugen i helvetet.

Bortsett från den incidenten har det vart en bra dag. Fick tillbaka provet och satte 97/100. Känns bra. Tror alla i klassen kom på 95+. Undervisningen går fortare och nu måste man nog faktiskt börja plugga på om man ska hänga med. Warm-up week är över.

Imorgon har jag blivit inbjuden till något sorts sportcenter där man kan utöva sporter med sina vänner hela natten lång. Blir säkert trevligt. Bilder kommer!

Tills dess, Puts och Krom

J.

”Toaletten ligger där”

Det har jag lärt mig säga idag. ”Ursäkta, vart ligger ____? Ah, ____, den ligger där!” Det går långsamt, men på ett bra sätt. Vi hade vår tredje och sista lärare idag, Noguchi Sensei. Hon var också som dom andra, full av energi. Det är ingen av lärarna jag fått ett dåligt intryck av, och det är väldigt skönt. Imorgon har vi vårt första prov. VI ska kunna alla Hiragana med extratecken och dyl. Jag har ju pluggat in det innan jag kom hit, så jag tror inte det ska bli några problem. Det finns några specialfall då det blir lite klurigt, men jag kan inte tänka mig att jag skulle få underkänt.

Helgen var väldigt lugn. Jag var på badhus vilket var väldigt skönt. Mest äldre män dock och man får lite blickar på grund av sitt ursprung, men det var kul ändå. Måste gå dit fler gånger. Ska kanske till ett så kallat Onsen (varm källa) i veckan och bada också. Det skulle ligga ett ganska nära här där jag bor.

Nu ska jag nog ta mig in till Nakano City Office och skaffa mig ett Alien Registration Card, så att polisen inte kan deportera mig…

Kram

J.